I måndags tyckte min kära flickvän att vi skulle fiska. Självklart höll jag med till fullo och även om sällskapet sov bort större delen av dagen i båten tyckte jag det var mycket trevligt. Till hennes försvar skulle hon ju faktiskt jobba natt.
Fisket i sig startade mycket trögt. De första timmarna bjöd endast på något enstaka hugg. Det var inte förens vid 11 tiden som första fisken fick sig ett smakprov på min AlienEel och fullkomligt slaktade betet. Men det var inte sista slakten för dagen. Ett litet testfiske av Magnus nya tailbete skulle också generera i fullkomlig slakt och det krävdes en riktig kirurg och mun mot mun metod för att få tillbaka den gäddan i vattnet. Dagen bjöd alltså på lite fisk och alla låg runt 3kg med en topp på närmre 4kg. Skulle tyvärr även tappa en bättre fisk denna dag men så har mitt fiske sett ut under större delen av mitt liv.
Nån timme senare skulle ett litet sprattel sluta med ett riktigt tunggung. Mitt under drillning av en snipa klipper en större madame fisken och spöt står i backen och linan skriker. Bara för att sekunden senare rätas upp och allt motstånd är borta. Linjäveln har brustit. Så vi säger RIP till Wolfcreek tailen och tar en tyst minut.
Men Peters dag var långt ifrån över. Varvet senare skulle Wolftailen få känna på lite tänder. Fisken gick direkt mot djupet och känslan var att det skulle vara en bättre fisk. När jag väl får se henne så vet jag att han har slagit sitt person bästa och då jag inte kunde se betet visste jag även att den var väl krokad. Nån liten rusning senare ligger hon i håven. Krokarna sitter djupt men är lättillgängliga. Vågsäcken blötläggs och vågen nollas. 7.4kg. Fan va gott! Äntligen en bättre fisk i båten.
Men hade Peter fått nog där? Nej inte direkt, snarare mersmak och damerna radades upp för att få sig en provsmakning på de beten han så vackert la ut bakom paravanerna. Nästa fisk var inte heller så liten för mitt kära vatten sett. Jag vägde henne aldrig men helt klar en fisk runt 6kg. Det kan man väl kalla en lyckad guidning? Med ett leende på läpparna erkänner jag mig besegrad men nästa gång får jag helt enkelt inte låna ut några beten så kanske det går min väg =)
Fångstmannen höll sig bakom kameran men jag stoltsera gärna med hans damer. Nu hoppas vi det kalla vädret kommer med fler töser innan isen kommer.
//Fojjan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar