Då vart det dags att lämna de svenska karparna och äventyret styrde oss mot Polen. Hampus hade ju varit här innan och med alla historierna om denna resa var förväntningarna på topp.
Men tydligen när jag (Fojjan) är ute och reser går inget som planerat. Panama kom jag till fel tidvatten, USA blåste man inne, Norge blåste man inne. Även om man fångade fisk lyckades man inte träffa det optimala drömfisket. Likaså här skulle vädret fördärva för oss. En köldknäpp som gjorde att fisken slutade äta. Äter inte fisken fångar man inte fisken, svårare än så är det ju inte.
Vi kämpade och slet med olika taktiker och riggar, allt för att försöka trigga igång deras hunger. Vi har en del run med allt verkar vara ghost run. För er som aldrig hört talas om ett ghost run är det när linan fullkomligt sprutar ut ur spolen men när du väl lyfter spöt känner du inget... De första två nätterna passerar och vi har inte fått en enda karp!
Vi börjar be om tips från våra kära team medlemmar i NB. Singelbete och kasta så långt du bara kan. Det var så jag lura fisk senast sa Albin. Sagt och gjort for det ut en singel Kriller Garlic på 100 meters avstånd. Hampus som har både bättre teknik och lite större bly i bagen skickar ut ännu längre. Tredje natten passerar men denna gång byts mina ghost runs ut mot att jag faktiskt känner fisk i andra sidan av linan. Tyvärr går alla segrande ur striden.
På morgonen vaknar jag av att ett larm skriker. Det är inte mitt, det är Hampus. Jag for ut ur tältet som om det vore mitt eget. Detta vill man bara inte missa så trögt som fisket är! Väl framme vid min käre vän ser jag att han har en säck i vattnet. Han skiner upp som solen när han säger att han tog en fisk för en kvart sedan. Någon minut senare har han även en håven. Han tar en stabil ledning när den största väger in på över 17kg.
På morgonen vaknar jag av att ett larm skriker. Det är inte mitt, det är Hampus. Jag for ut ur tältet som om det vore mitt eget. Detta vill man bara inte missa så trögt som fisket är! Väl framme vid min käre vän ser jag att han har en säck i vattnet. Han skiner upp som solen när han säger att han tog en fisk för en kvart sedan. Någon minut senare har han även en håven. Han tar en stabil ledning när den största väger in på över 17kg.
Tankarna börjar krypa på och man börjar fundera på om det är nu det släpper??? Timmarna springer iväg och vi går in mot sista natten. Sista natten vakna mitt och Hampus swim till liv. I hans fall vart det stören som skulle komma till att bosätta sig över hans mäsk platser och sista morgonen kunde han räkna in 6 landade störar. Vi hade ju också med oss Tobbe på resan och vi ville inget annat än att han skulle få landa sig en riktigt fet karp. Hampus dedikerade även ett av sina spön till han men när Tobbe gick och la sig drog det iväg och Hampus fick själv drilla in resans första fjällkarp.
Jag själv skulle också få en livad natt. Det ena larmet efter det andra drog iväg, men fisken vann varje batalj. Tappa en riktigt tung jävel som bara vände mitt under fajten och drog ut en 40 meter lina innan den bara släppte. Självförtroendet var nere i botten. Men jag gav inte upp och jag skulle till sist bli belönad. Min första och enda landade Polen fisk blev en spegel på 15kg.
Hur gick det för Tobbe då? Inte långt efter min spegel var det äntligen hans tur! Även han fick sig en spegel och den var 25 gram från min.
Så i tuffa förhållanden får man nog säga att vi är ändå relativt nöjda. Inte fisket vi önskade oss men en revansch får väl helt enkelt utkrävas!!
//Team Gandalf
